Text av: Åsa Persson

De har gått från att vara relativt okända till att bli ett av Sveriges största metalband. Vägen dit har inte gått spikrakt uppåt utan de har också haft sina svackor. Men med en ny sångare och nyfunnen energi och glädje drar Sonic Syndicate snart ut på vägarna igen.

– Så länge man har kvar fötterna på jorden så är det bara att köra. Man får inte strömma iväg, leka rockstar och skita i sina fans. Utan fansen skulle vi inte vara där vi är i dag, säger Robin Sjunnesson.
För cirka sex år sedan bestämde sig bröderna Roger och Richard Sjunnesson och deras kusin Robin Sjunnesson sig för att bilda bandet Fallen Angels, och grunden för Sonic Syndicate var född. Två år senare bytte de namn och släppte sin första skiva. År 2006 vann bandet en talangtävling hos skivbolagsjätten Nuclear blast som tecknade ett skivkontrakt med dem. Sedan dröjde det inte länge förrän bandet från Falkenberg var ett välkänt namn i metalbranschen, både i Sverige och utomlands.

I mars i år offentliggjorde bandet att sångaren Roland Johansson skulle hoppa av. Bandet bestämde sig för att ta hjälp av radiostationen Bandit Rock för att hitta sin nya sångare. Många provsjöng med bandet och till slut föll valet på Nathan Biggs från England.
– Jag trodde aldrig att vi skulle hitta någon som skulle bli så tajt med oss andra under så kort tid som han faktiskt blivit. Personkemin stämmer perfekt och han har en förbannat bra sångröst. Dessutom hade Nathan många svenska tjej-fans efter sig redan första dagen i Sverige så han passar absolut hos oss, säger Robin och skrattar.

Men det är inte bara en bra sångröst och en del nya fans som Nathan bidragit med. Under en period hade medlemarna svårt att träffa varandra utan att bråka och det mesta kändes som en börda.
– Ett tag hatade vi i stort sett varandra, vi bara snackade skit och bråkade. Med det känns som om allt sånt försvann nu när Nathan kom in. Han kom in med ny energi och glädje och det känns till och med kul att repa nu för tiden, säger Robin.

Sonic Syndicate spelar, enligt dem själva, lättsmält metal som många kan lyssna på. Även de som vanligtvis inte gillar skrik och bröl.
– Man kan inte placera oss i ett fack. Vi har gjort allt ifrån smöriga ballader som spelas på MTV till nästintill death metallåtar. Vi gör vår egen grej och håller oss inte till någon speciell genre, säger Robin.

Alla medlemmarna i Sonic Syndicate hjälper till att skriva låtar. Robin tror att det faktum att alla har olika musiksmak och olika saker att inspireras av är det som gör att de får till sitt speciella sound.
– En väldigt stor inspirationskälla för mig är faktiskt vädret. Jag kommer ofta på nya låtidéer när det regnat en varm sommardag och solen steker mot asfalten så man känner doften av regn. Det finns fan ingen godare doft. ”Enclave” skrev jag när det snöade som fan utanför mitt fönster, berättar han.

Sonic Syndicate är som dig och mig.. fast överjävliga på att göra musik!

Sonic Syndicate har tidigare turnerat med flera andra stora band, bland annat Nightwish och In Flames. Nu i november åker de även ut på en Sverigeturné med Takida.
– Både Nightwish och In Flames har vi lyssnat på länge så det kändes ju lite konstigt att träffa dem och jobba med dem i stället för att vara 13 år och stå framme vid kravallstaketet. Turnén med Takida vet jag kommer att bli riktigt kul. Jag är ett fan sedan innan och deras nya platta rockar, säger Robin.

I januari kliver bandet in i studion igen men hur deras kommande platta kommer att låta vill Robin inte avslöja. Han lovar i alla fall att man fortfarande kommer känna igen att det är Sonic Syndicate man hör.
– Jag vill inte avslöja varken vilken studio vi kommer spela in i eller vem som kommer producera. Men jag har stora förväntningar på den kommande skivan. Det vi har skrivit hittills älskar jag. Jag tror att vi kan nå riktigt höga höjder med våra kommande album, säger han.

”Hyllningstatuering till Dimebag Darrell”

Har ni i bandet några tatueringar? Vem har vad? Och var/hos vem har ni gjort dem?

Robin: – Jag vet inte hur många jag har, de är ihopbyggda. Men än så länge så har jag två half-sleeves och en uppe på vänster överarm. Den sistnämnda är riktigt cool faktiskt, fast inte klar än. Det är en katt som river ihjäl en råtta, jag älskar katter, men hatar råttor. Den har Håkan på Lugnet Efter Stormen gjort. Sen har Räven på Tattoo Andy gjort ett hjärta med svalor och spindelväv runt. Resten av min vänsterarm har jag gjort under turnéer. Det finns ett parti på armen jag riktigt ångrar. Jag fattar inte ens vad snubben som gjorde gadden tänkte med. Men det ska min goda vän Rob Duphorn på Hillbillytwist Tattoo fixa till!!
Högerarmen är speciell för mig. Där har jag bara snygga motiv som jag älskar än så länge. Viktor ”Ninja” Mossby på DarkSideTattoo håller på med en sleeve på mig och än så länge så är halva klar. Den innehåller ett flaggskepp med banderoll som de står ”Daisy” i. Det är en memorial tattoo till min Mormor. Sen har jag en kamerarulle som de står ”Storebror” i som är som en hyllning till brorsan, som är en utav Sveriges bästa fotografer. Sen har vi gjort Jenna Jameson som tecknad seriefigur också! Kan ju tänkas lite konstigt, men jag har alltid velat ha en brud tatuerat, så varför inte ta en gammal idol som Jenna, haha? Lite spindelnät och fladdermöss finns även instucket! Jag är riktigt nöjd än så länge, och Honom borde alla boka en tid hos!

Nathan: – My first tattoo I got was when I was 18. It is a Cowboys From Hell ‘CFH’ logo tattooed to my lower stomach in tribute to guitarist Dimebag Darrell. I then started on a polynesian chest piece, I became a big fan of this traditional Maori style and expanded it onto my left shoulder and continued to work on a full polynesian sleeve with plans to complete it before 2010. All my tattoos to date have been completed by Laurence Stogsdill at Red Sea Tattoo, Manchester, United Kingdom.

Dennis på Darkside-tattoo tatuerar Karin

Karin: – Min första tatuering gjorde jag när jag fyllde 20 på min födelsedag. Den är på benet och föreställer en ros i black & grey och en drake som tillsammans bildar en G-klav. Richard Sjunnesson designade den åt mig och han som gjorde den är Tony på City Tattoo i Göteborg. Den andra jag gjorde var på vår USA-turné året efter. Vi var i New Orleans och hade lite tid över, så jag, Robin och Mike letade upp ett schysst ställe som heter Electric Ladyland. Där gjorde jag en väldigt enkel men fin vädur mitt i svanken. I början av året efter det, -08 lade jag till tribals bredvid min vädur och det gjorde Marcus Körling som driver Funnyfarmtattoo.se. Sedan tog det ytterligare ett år innan jag gjorde den som nog betyder mest för mig. I januari 2009 gjorde jag en av mina basar tillsammans med rosor på överarmen. Basen är i sin röda färg, precis som den ser ut och detta är också min enda tatuering med färg. Denna designade och tatuerade Marcus Körling på Funnyfarmtattoo.

Mitt senaste och nog mest smärtsamma tillskott gjorde jag också i somras. Tatueringen är över hela min högra sida, från höften och upp över revbenen. Det är ett par rosor och lite krumelurer. (Inser här att jag tydligen har en och annan ros på kroppen, men det är min favoritblomma) Denna tatuering gjorde Dennis på Darkside-tattoo i Hässleholm.
I framtiden är jag helt övertygad om att jag kommer skaffa fler tatueringar!
En sak jag har tänk på länge är att göra ett par basklavar, men jag har
ännu inte en klar design eller bestämt exakt var de ska sitta.
Sen kommer jag antagligen bygga på min arm ännu mer kan jag tänka mig.
Har man en gång börjat så är man fast haha!

www.citytattoo.nu
www.electricladyland.net
www.funnyfarmtattoo.se
www.darkside-tattoo.com

Robin: – Kanske inte som bandets image, eftersom inte alla i vårt band har det. Men de är absolut en image för oss som har tatueringar personligen. Jag menar, ända sen jag var en liten kid har jag velat ha två hel armar. Jag skulle inte kunna tänka mig att aldrig tatuera mig, de är liksom ”Jag” att ha tatueringar och piercingar.

Officiell hemsida: Sonic Syndicate

Tatueringar och konsertbilder från Sonic Syndicate

Tags: Sonic Syndicate