Musiktipset  | Text: Jonas

Nya EPs är najs. Älskar när nya talanger kommer fram och gör ett grymt första intryck. Här kommer The Red October och ger oss alla en käftsmäll samtidigt som de visar oss att de är något man bör hålla koll på. Det är brutalt och energin samt entusiasmen flödar! Det är metalcore i stil med The Bled och Bring Me The Horizion och med detta vet du att vi får höra fullt ös, hårda vrål och i övrigt bra musik. Se upp för dessa killar för de kan bli farliga!

The Red October

 Musiktipset | Text: Jonas

Jag ger er, Shadows Chasing Ghosts. Bandet som startade 2007 i England och är aktuella med sin första skiva och även några Sverigebesök, t ex Moshpit Open i Nykvarn, Stockholm.

Shadows Chasing Ghosts

Skivan The Golden Ratio ger mig ett välbekant lugn. Jag kan glida in i musiken, som om jag hade hört allt förut. Det är nästan så att jag kan gissa mig till när nästa breakdown ska komma, när nästa skönsång ska börja och när de ska trycka igång de grymma vrålen.

Bandet använder sig välkända uppbyggnader av riff, melodier, trummor och sång. Som så typiskt för genren trycker de in asmånga hårda partier samt så många melodislingor som möjligt. Trots all detta igenkännande inser man snabbt att de har en stark förmåga till låtskapande, talangen är stor hos detta band. De har grym sång och vrål och riffen tycks vara oändliga på skivan och jag kan nästan ge en varning för allsång.

Tyvärr har vi nog alla hört detta förut, bandet har talang men tyvär är det inte helt orginellt. För att vara deras första skiva är det grymt, synd bara att den kom ut 5 år för sent. Tro inte fel nu. Det är en bra metalcore/screamo skiva att lyssna igenom. Det finns tydliga gränser mellan det hårda, mjuka och goda. Fyllt med riff för att göra den gitarrtokiga glad samt sköna refränger och tunga vrål.

För dig som gillar: Blessthefall, A Day To Remember, Yashin

Det här är Shadows Chasing Ghosts:

SHADOWS CHASING GHOSTS were formed in Essex in 2007 with Trey Tremain (Vocals), Danny Coy (Drums), Matt Jones (Guitar), Danny Green (Bass) and Damian Cummins (Guitar). In December of ‘07 SCG hit Outhouse studios (Enter Shikari, Architects, You Me At Six) and recorded their first 7 song EP (Never get a wolfs attention by pulling its tail)Since then they have been constantly touring bringing with them their explosive and unexpected stage presence and with their mix of razor sharp guitar work, body popping dance moves and sing along melodies. Shadows Chasing Ghosts are being accepted by every type of music audience. Shadows Chasing Ghosts have it all and there is still a lot more to come. Their expanding fan base is growing bigger and bigger every day, not just across the UK but internationally. The have worked hard enough to catch the attention of a lot of well respected record labels and a lot bigger bands.

Källa: Last.fm

Musiktipset | Text: Jonas

En riktigt annorlunda video bjuder vi på nu. Veckogamla videon till Danger In The Manger med iwrestledabearonce.

Musiktipset | Text: Jonas

Vampyrerna har nu nått musikscenen. Kanske är det Twilights fel att bandet har detta fjantiga namn och image för det har ju såklart vampyrtema. Sångaren här  liknar frontmannen i Papa Roach i stilen, dock utan kvalitéerna i sången. Bandet  gör en musik som ligger i post-hardcoregenren, lite i screamo blandad med elektronik och emo. Bandet kan säkerligen glädja någon, speciellt om du gillar vampyrer, en gnutta autotune och medlemmar med namn som Zak Night, Michael Vampire och Aaron Graves.

Musiktipset | Text: Jonas

Jag älskar band som får en fast direkt, låtar där en ljudslinga får en att gunga så fort den kommit upp. Må så vara ett riff, ett trumsolo eller sångbit, bara det är grymt. Rosaline får mig direkt att svänga i takt med musiken i introt till låten London Lost Its Fog från deras kommande platta The Vitality Theory. Här är det screamo/post-hardcore med ett åtskapandet på en hög nivå. Det är slingor som greppar tag, vrål som skär och en refräng som bjuder in till mer. Ta dig tid att lyssna på dessa pojkar och börja längta till deras nya skiva!

Roseline

Musiktipset | Text: Jonas

Post-Hardcore / Scremo tillsammans med en kvinnlig sångerska, kan det funka? Dagens tips är iaf A City Serene, ett osignat band från USA som fått bra med utrymme i musikmedia. En 3 plats på listan ”Alternative Press Magazine’s Top 10 Unsigned Bands of the Year (2009)” är inte fy skam.
Bandet lyckas trycka in många fräcka riff, melodisk sång, djupa vrål och så klart tunga breakdowns.  För dig som gillar tung musik blandad med annorlunda skönsång är detta en rekommendation. Gillar du t ex Alesana eller A Skylit Drive lär du gilla detta band.

A City Serene

Musiktipset | Text: Johnny

Ett relativt ungt band från Glasgow, Skottland. I november 2008 så vann bandet ”Unsigned song of the week” på BBC Radio 1. Deras första platta ”Put your hands where I can see them” kom nyligen ut. Rätt lättlyssnad screamo/rock. Kan mycket väl tänka mig att Svenska folket kommer att svälja mycket av deras låtar. De har även varit flera gånger i Sverige och spelat. Stagedive Day out, Nalen i Stockholm, Örebro m.m.

Det är riktigt snyggt producerat med mycket snygga breakdowns. Balansen mellan vanlig sång och skrik är riktigt bra balanserat. Många av låtarna som ”Let it go, stand up, down and homeward bound” m.m. har väldigt lätt att fastna i skallen. Som avslutning på plattan har de gjort en cover på Britney Spears ”Everytime”.

Gillar du alternativ metal/screamo, fast inte allt för hårt så är det här ett hett tips!

Musiktipset | Text: Johnny

En av mina favoritlåtar på ett bra tag är faktiskt från detta band. Den kom ut på plattan ”While broken hearts prevail” som kom ut 2009  och heter ”Edge of the world”. Det var också den första låten jag hörde med detta band. De blandar som så många andra melodiskt sound med skrik. Bra skrik. Mycket tempobyten och ett riktigt bra sound.

Bandet har haft det tufft sedan de startade 2001, med några medlemmar i bandet som lämnat, inte vetat vilken riktning de skall gå m.m. Det har varit en blandning av syntar, flera gitarrer, flera olika sångstilar. Nu släpper de  ett trippelpack. Med material från alla skivor. Vilket ger en väldigt blandad kompott. En del låtar är vansinnigt bra och en del, ja. Mindre bra?

Vissa spår är väldigt kommersiella och anpassade för Amerikansk radio. Nästan lite äckligt, men håll ut. Det finns verkligen en del juveler. Ett återsläpp av denna kaliber är faktiskt smart. Dels så får bandet lite extra publicitet och nya lyssnare. Det låter mycket kristet över bandet, mycket sånger om kärlek, himmel och helvetet.

Men för er som inte gillar soundet på detta trippelpack så kan jag gott rekommendera plattan från 2009: ”While broken hearts prevail” som innehåller många godingar som ovan nämnt samt ”Piggy bank Lies”, ”A sin to hold on to” och en riktig goding ”The smile, the face”. Mer ös till folket!

Text: Jonas | Lite hård ”nintendocore” kan vi väl bjuda på såhär på onsdagskvällen? Efter TV4-Nyheterna behövs det verkligen något som får bort tanken från alla världens problem. Detta är något som dessa killar verkligen kan fixa. Det är hårt, det är elektroniskt, det är konstigt och det är roligt. Sen om det är bra tänker inte jag skriva om. Det positiva är att de snart släpper en ny skiva, ”Der Tag An Dem Die Welt Unterging”. På deluxeversionen är det 15 spår av mayhem.

We Butter The Bread With Butter

Here I Come Falling - Oh Grave, Where is Thy Victory

Direkt efter high school 2007 fick de kontakt med Rise Records och albumet släpptes året efter. Here I come Falling har välförtjänt liknats med band som Underoath och The Devil Wears Prada.  I min mening är det inte omöjligt att de faktiskt till och med är lite bättre. Det är svårt att hitta någon låt på skivan som ska vara bättre än någon annan men ingen låt är sämre än den tidigare. Ett kort men explosive album med ett riktigt bra band. Om Everytime I Die hade årets album 2009 så var det här det bästa 2008!

Tyvärr kan vi dock inte förvänta oss något mer. Bandet höll inte längre än 2006 till 2008 då line-upen skulle förändrats. Ingen bra lösning hittades och bandet löstes upp.