Musiktipset | Text: Mathias

Att älska stå på scen, vara i centrum, rutin och scenvana är nog en väldigt bra beskrivning av frontmannen Corey Taylor som med sitt Stone Sour igår intog Fryshuset i Stockholm.
Det var en kväll fylld med mycket känslor men framför allt humor. Corey uppmanade publiken att bilda en ”Wall Of Dance” istället för en ”Wall Of Death”. Corey visade även att han själv bemästrar diverse fuldanser. Mellansnacket innehöll mycket tackande gentemot publik och övriga bandmedlemmar, vilket alltid uppskattas. Något ovanligt var att många i publiken envisades med att kasta upp diverse huvudbonader på scenen. En del av dessa provade Corey glatt med ironi i blicken medan det fanns andra han faktiskt gillade , speciellt en svart mössa med ett vitt tryck på, den behöll han, inga konstigheter. 
Jag tyckte lite synd om killen som jobbade bakom scenen vars arbetsuppgifter bland annat bestod av att tillhandahålla bandet med vatten mellan låtarna. Varje gång han gav Corey en flaska vatten så fick han själv hälften över sig.  Jag som stod på golvet några meter därifrån tyckte förstås att detta var jätteroligt, skadeglad som jag är.

Hitlåtar som Mission Statement, Say You’ll Haunt Me och Digital kändes som säkra trumfkort och en setlist utan dessa hade gjort publiken ledsen.

Jag gillar den senaste plattan, som innehåller mycket gott och blandat, men naturligtvis stod jag med önskelistan i handen bland övriga hungriga och väntade på några ballader från tidigare album och hoppades dessutom få röja loss till monster som Get Inside och 30/30 -150.
Det tog sedan inte många minuter innan önskelistan infriades och balladvalet för kvällen blev Bother och Through Glass. Kanske hade Wicked Game suttit som ett smäck, men det hade också varit en känslomässig käftsmäll utan dess like och jag är faktiskt glad att den inte var på listan då tårar hade runnit.

Kvällen i sin helhet var helt klart godkänd. Partygalningarna Hellyeah öppnade och även om de inte tillhör min skara av favoritband är det alltid kul att se Vinnie Paul från Pantera veva loss bakom trummorna. Stone Sour gjorde sitt och lite till. Jag är glad att jag var på plats.

Då digitala samhället fortsätter gå framåt i en rasande takt drog jag en YouTube-sökning och hittade en del material från gårdagen. Det är inte många personer på denna jord som fått mig att stanna upp, slutar tänka och bara vara. Ännu färre är de som fått mig att dö en sväng, på ett positivt sätt. Corey lyckades med detta igår. Enjoy!