Musiktipset | Text: Jonas

Musiktipset går härmed ut med en varning, ett rikslarm! Ni har säkert hört talas om bandet Good Charlotte, ni vet de som gjorde låten ”Lifestyles of the Rich and Famous”. Killarna är nu aktiva igen och de är otroligt farliga och beväpnade upp till tänderna. Farliga för att de skapar skit och nya skivan Cardiology är ett dödligt vapen som attackerar dina öron först. Det är gnälligt och töntigt. Det finns inga riktiga melodier, sången är fjantig och texterna är fan i mig riktade mot 13 åringar. Skulle det finns någon på tretton år här så akta dig. Göm dig direkt! Du vill inte höra detta!

Ni har härmed blivit varnade, håll er inomhus. Håll er borta från Spotify och myspace för ni kommer bli skadade på allvar. Jag har nu lyssnat snart på fem låtar och jag hatar mig själv. STÄNG AV!! BYT ARTIST!!

Så… Every Time I Die räddade mig i sista sekund!

Baaad Charlotte

Text: DenverMax | Kan man älska allt en person gör? Går det att gilla varje litet sidoprojekt och ny grupp de klämmer ur sig? Jaguar Loves frontman är Jonny Whitney som tidigare skötte större delen av sången i The Blood Brothers. Hans speciella röst går inte att förneka, den sticker ut och lämnar ingen utan åsikt. Personligen så uppskattade jag hans röst rejält i The Blood Brothers men frågan är om det fungerar i Jaguar Love!?

Hologram Jams är deras nya skiva som släpptes precis här i dagarna. Genom att ta bort hardcore-elemetenten ur The Blood Brothers och genom att lägga till lite mer elektronik så får du Jaguar Love. Jävligt experimentell musik som går från indie rock, soul, post-hardcore, jazz-rock till glam metal. Tillsammans blir det en schizofren mix av hardcore punk och elektrisk art-punk, allt detta tillsammans med surrealistiska texter.
Borta är skriken från The Blood Brothers och enbart sång från Jonny Whitney och fram kommer en skiva som är som en konstig blandning av Daft Punk och The Blood Brothers. Bandet är till dig som uppskattar annorlunda sång och elektropunk.

Hologram Jams

Jag bryter trenden och skriver om rock. Screamo och hardcore får idag kliva åt sidan för stoner. Fu Manchus album  Signs of Infinite Power är värt att lyssna på!

Fu Manchu - Signs of Infinite Power

Jag vet inte om det här är tyngre än tidigare men jag tycker definitivt de blivit ännu mer stoner. Tunga fuzzgitarriff och en diskret sologitarr. Trummornas enkelhet gör att musiken känns slö trots den ganska aggressiva tonen.  Missförstå mig rätt, man blir inte uttråkad, man saktar in. Om det vore en behaglig upplevelse att simma i sirap, då är det här samma sensation. Sen kommer låtar som Gargantuan March, när inget saktar in och inget känns slött.

Texterna fortsätter i samma mönster som tidigare; skatebord, bilar och brudar. Det här är musiken som ska spelas i en rockbar! På tal om att spela så kommer de till Sverige i slutet av februari. 21 i Malmö och 22 i Stockholm.