Musiktipset | text: Johnny

”Grabbarna som svek Fred Durst i Limp Bizkit” är det första jag tänker på när jag hör Taproot. De skickade in sin första demo till honom och han svarade, personligen. Dock så hade grabbarna lite myror i brallan och signade en deal med Atlantic istället för med honom. Hans frustration tog han ut i media, naturligtvis.

För fem år sedan hade de en monsterhit med låten ”Poem”. Kan villigt erkänna att jag lyssnade en del på just den låten. Idag låter den mesig, nästan lite smått töntig. Så, hur är nya plattan?

Jorå.. Så.. Att.. Eee..

Jag ställer jag mig frågan vart detta Nu-Metalband har för riktning, egentligen. Ibland låter det som ett manligt plagiat till de mer kommersiella låtarna Otep släppt. Ibland låter det som ett försök till att låta som KoRn. Singeln ”Fractured” som finns att lyssna på Spotify är något så ruskigt kommersiellt och ‘glad-hårt’ om det finns ett sådant uttryck. Som det skulle platsa i ett avsnitt av Smallville. Men precis som huvudkaraktären Tom Wellington i den serien så flyger det inte (för övrigt, hur FÅNIGT är det inte med en stålman som inte flyger?).

Näe, Taproot har ramlat ner lite bland stolarna. Kommer på mig själv att vilja byta låt hela tiden. Allt låter bara, jobbigt. Vet inte riktigt varför heller. Det är helt okej producerat, snyggt ljud, snygg sång. Men det bara saknar något. Saknar nästan allt.

Kanske låter lite elakt av mig, men många av låtarna skulle bättre platsa som akustiska versioner. Enda låten som tilltalar mig lite smått är första spåret ”Now Rise”. Den har lite tryck i sig. Känns som att efter 4 plattor bakom sig så vet de inte riktigt vart de ska ta vägen, eller?