”The ties between Katatonia and October Tide are too obvious to even explain, so we leave it as a unique opportunity to catch both bands performing together for one evening.”
Ovanstående, mina damer och herrar, är engelska och betyder ungefär:
Lördagen den 4:e december 2010, kommer det bli ett jävla drag i Stockholm. En kväll att minnas. En kväll fylld med något av det vackraste. Melodiska slingor, blytunga riff, sång att döda för blandat med old school döds och välmarkerade trummor, kommer tillsammans påminna om hur det ska låta.
Detta är ett unikt tillfälle att se October Tide och Katatonia uppträda samma kväll, på samma scen, tillsammans, dock inte samtidigt…eller vem vet?
Stockholm, Göta Källare, insläpp kl 20. October Tide kliver på 20.30. Hail!
Öl kommer intagas, vänner kommer kramas. Vi ses där, helt enkelt!
Band: Swallow The Sun Svenskt: Nej Finskt: Ja Njutbart: Mycket Genre: Doom/Death Metal Humör: Nedstämt myspys Albumtitel: New Moon? Overall Approved: Yes!
Nej, ”New Moon” är inte bättre än bandets tidigare skapelser ”The Morning Never Came”, ”Hope” och ”Plague of Butterflies”, men det känns som en given fortsättning, håller samma höga nivå och visst fan är det så, att dessa finska herrar i Swallow The Sun fortsätter att markera sin givna plats i doom/death-elitens framkant!
Mikko Kotamäki visar sin bredd genom att behärska allt från lugn hypnossångtill djupa growlpartier för att sedan, helt naturligt, brista ut i någon form av Hypocrisyliknande dödssång. Jag gillar’t, det ger mig gåshud och får mig att känna mig fin.
Åtta depressiva, mörka, sorgbearbetade låtar med synnerliga vackra atmosfäriska inslag, harmoniska gitarrer, kraftfulla melodier, underbar sångväxling och tighta välmarkerade trummor toppas med ljudet från keyboarden och skapar en helhet som får mig att glömma vardagens måsten och falla in i njutbar koma och hitta det problemfria nuet.
Införskaffa snarast!
Tracklist:
1. These Woods Breathe Evil
2. Falling World
3. Sleepless Swans
4 …..and Heavens Cried Blood
5. Lights on the Lake (Horror pt. III)
6. New Moon
7. Servant of Sorrow
8. Weight of the Dead
October Tide, mina damer och herrar, October Tide.
Debutplattan, Rain Without End, släpptes 1997 genom Vic Records och andra plattan, Grey Dawn, mötte folket -99 genom Avantgarde Records. Dessa två plattor var resultatet av ett sidoprojekt startat av Jonas Renkse (Katatonia, Bloodbath) och Fredrik Norrman (Katatonia), under en tillfällig break-up av just Katatonia. Bägge plattor fick mycket positiv kritik från fans och media världen över.
Efter dessa två releaser lämnade Jonas bandet med full fokus på Katatonia och lämnade över ansvaret bakom micken till Mårten Hansen (A Canorous Quintet).
Beslut om att inte ge några livespelningar eller intervjuer gjorde att bandet självplacerade sig något underground. De fanns där, men ändå inte.
1997 blev Grey Dawn remastrad och re-released genom Peaceville Records, men i det stora hela har October Tide legat tysta under ytan och beskådat mänskligheten i över 10 år.
Nu, 2010, sitter jag här och har drabbats av ett i-landsproblem utan dess like.
Jag lyssnar på October Tides nya platta ”A Thin Shell”. Själva problemet är att jag inte kan sluta lyssna! Ni skulle utan problem kunna tejpa upp mig naken på väggen och använda min pung som darttavla, jag skulle ändå inte tappa fokus. Helvete!
Fredrik Norrman tog farväl av Katatonia 2009, och kort därefter väckte detta ”projekt” till liv igen där han bjuder på grymma melodier och riff som avlöser varandra. Tillsammans med en ny line-up bestående av dödsvokalisten Tobias Netzell (In Mourning), Robin Bergh, bakom trummorna (Amaran, Aoria, Gorement), Emil Alstermark, på gitarr (Mandylon) och session bassisten Jonas Källgren (Scar Symmetry, Carnal Forge) har, enligt mig, en av årets bästa plattor skapats.
Detta är en platta som levererar sju mörka, känslomässiga spår som går att döda för.
Det är brutalt vackert!
Jag tog kontakt med Robin Bergh, mannen som sitter bakom trummorna och ställde frågan hur han själv skulle beskriva plattan:
”Rätt enkel musik. Blytunga riff, sköna melodiska slingor på det och fruktansvärt brutal sång. Oldschool i fräsh tappning helt enkelt. Inget advanced blidder eller cp takter och vråltrummor. Jävligt svårt att hålla igen bitvis, men det blev bra. Vi försökte ju göra skivan ganska enkel, inte så mycket show off om du förstår vad jag menar? ”
Tracklist:
1. A Custodian of Science
2. Deplorable Request
3. The Nighttime Project
4. Blackness Devours
5. The Dividing Line
6. Fragile
7. Scorned
Bästa spår: Någon av ovanstående.
Blackness Devours kan ni redan nu avnjuta här nedan. Plattan köper ni på releasedagen den 28:e september.
Då October Tide nyligen välkomnat Pierre Stam (In Mourning) som stadig bassist, tipsar vi också om deras första livegig i Sverige, som äger rum i Gävle på Club Monster den 22:a oktober!
På 1500-talet flydde Gustav Vasa till Dalarna. De gjorde han rätt i, den skäggiga gubben.
2005 flydde Mathias Karlsson till Stockholm från Dalarna, utan skägg, men även här rätt beslut fast på andra grunder. Detta påverkade det vackraste landskapet i Sverige väldigt negativt då både kultur och näringsliv fick en rejäl smäll och hamnade i obalans.
Alla grinade, Gunde Svan vallade fel, bröt av en skidstav i ren frustration och när det var dags att åka en sväng med bilen hittade han endast sex nycklar. Panik!
Samma år skapades något som senare visade sig vara brutalt nog att återställa hela skiten. En ganska enkel lösning. Det räckte med att Alex Högbom ställde sig bakom micken och öppnade käften. Detta gjordes självklart tillsammans med Johan Haglund och Johan Kvastegård på gitarr, Tommy Haglund på bas och Jimmy Holmgren på trummor.
Tre av dessa herrar hade tidigare stått på scenen tillsammans med det lokala demobandet Metaphor, men valde att gå ytterligare några steg in i mörkret, skifta medlemmar och samtidigt passa på att byta namn till Spasmodic.
Nu, året 2010, gick dessa dalmasar in i studion och skapade en tredje demo, Mondo Illustrated. Något nämnvärt här är att Masse Broberg, även kallad ”Emperor Magus Caligula” från Dark Funeral bidrog med både text och en del sång.
Under denna inspelning gjordes en deal med skivbolaget Emrinc baserad på en av Spasmodics tidigare demos Carv Perfection. Resultatet blev en EP med melodisk döds gånger fyra som vi alla köper på releasedagen den 16 september.
Låten Carve Perfection kan vi redan nu lyssna på genom bandets hemsida. Samtidigt blir jag lite frustrerad då jag inte kan ge er Cutting Room, vilket tillsammans med denna fredag hade resulterat i att du skulle vara full innan kl 12.
Ni som bor i Stockholm bör ta er till Harry B James den 31:a oktober, träffa mig och se Spasmodic live.
Om det vore juletider hade jag även länkat in den här:
Öppna mixern, kasta i en blandning av Cult Of Luna och Isis, tillsätt en del Paradise Lost och tryck på start. Vi har nu gjort en blandning som är i närheten av Ghost Brigade.
Med endast två plattor under bältet vågar jag nog påstå att denna finska kvintett fortfarande letar efter sitt sound. Däremot tror jag inte de behöver leta speciellt länge då de precis gigat flitigt på festivaler som Wacken Open Air, Party San Open Air, Graspop samt Hellfest. Detta plus några flaskor Koskenkorva måste ha gett dem en riktig spark i ryggen och känslan kommer vi definitivt känna av i kommande material.
Bandets senaste platta ”Isolation Songs” visar att de kan, och att de vill.
Vocalisten Manne Ikonen bjuder på en grym mix av skönsång och melodiska dödsvrål. Detta tillsammans med gudomliga gitarrslingor och nedstämda monsterriff dundrar jag näven i bordet och börjar dansa. Jag dansar inte vackert, men året är 2010, och då kallas alla former av rörelser för dans.
Jag har nedan valt att bädda in ”Into The Black Light” för jag vet att detta är vägen in till ditt svarta hårda hjärta. När denna dunkande sten slutar slå snabbt bör du även kolla upp ”22:22 Nihil” ”Lost In A Loop” samt ”My Heart Is A Tomb”.
Bloggar
