Musiktipset | Text: Jonas

Det här bandet har jag snackat om förut och nu är äntligen deras skiva här. För er som inte vet vilka dessa killar är kanske ni iaf vet vem en av dom är. Francis Mark, tidigare i From Autumn To Ashes, Biology och Warship sitter bakom trummorna på detta band.

Skivan är en smutsig rockskiva. Den är inte alls som Francis Marks tidigare band. Du kommer inte höra några häftiga breakdowns här. Killarna kommer inte spela någon crabcore och hardcore, det kan du glömma. Istället får vi en rock, en stoner rock som är riktigt härligt och får mig att vilja ta ett glas whiskey, slå mig ner i fåtöljen och bara njuta.

Här finns några av de mest rytmiskt dynamiskt och melodiskt intressanta låtarna jag har hört på länge. De har skapat en skiva som är en blandning av heavy och dreamy vilket de även beskrivit skivan att vara. De har försökt skapa något eget och detta har de lyckatst med. Dessa killar SKA du lyssna på!

Tidal Arms - The Sun Exploding

Musiktipset | Text: Jonas

Musiktipset går härmed ut med en varning, ett rikslarm! Ni har säkert hört talas om bandet Good Charlotte, ni vet de som gjorde låten ”Lifestyles of the Rich and Famous”. Killarna är nu aktiva igen och de är otroligt farliga och beväpnade upp till tänderna. Farliga för att de skapar skit och nya skivan Cardiology är ett dödligt vapen som attackerar dina öron först. Det är gnälligt och töntigt. Det finns inga riktiga melodier, sången är fjantig och texterna är fan i mig riktade mot 13 åringar. Skulle det finns någon på tretton år här så akta dig. Göm dig direkt! Du vill inte höra detta!

Ni har härmed blivit varnade, håll er inomhus. Håll er borta från Spotify och myspace för ni kommer bli skadade på allvar. Jag har nu lyssnat snart på fem låtar och jag hatar mig själv. STÄNG AV!! BYT ARTIST!!

Så… Every Time I Die räddade mig i sista sekund!

Baaad Charlotte

Musiktipset | Text: Johnny

Bara för att bandet har två medlemmar, en på gitarr och en på trummor så behöver de inte apa efter White Stripes. Ta mig rätt nu, Stripes är ett galet bra jävla band. Båda banden har färger i sitt namn, de är två, etc etc. Men där vill jag faktiskt kapa likheterna mellan banden. Visst, båda kör förvisso lite rock, men Black Keys är lite mer råare, ballare, mer soul. Så härligt jävla oslipade så det gnisslar i tänderna av musikalisk briljans.

Jag föll genast för bandet när jag fick det tipsat, ganska ovanligt sätt om jag får så säga. Det var i kön på affären, jag gick och nynnade på en låt, började prata med en snubbe. Slutade med att vi pratade i kön, en bit på vägen från affären och han nämnde Black keys. ”Fan, gillar’u riktigt bra rock, så släng på dem när du kommer hem”. Självfallet så var jag inte sen på att slänga upp min Spotify och Youtube. Ack så rätt han hade, väldigt rätt. Detta är sjukt, nästan lite äckligt bra.

Utan att berätta så mycket mer så KRÄVER jag att ni kära läsare tittar genom denna video:

Det är så jävla skönt, skitigt och genialiskt. Det är blues, soul, rock allt i ett med en stänk av Jimi’s hjärta och själ. Man kan förundras över vad bara trummor, gitarr och sång kan göra, bara de sitter i rätt händer och fötter. Som en av kommentatorerna på Youtube skrev: ”These guys make me believe music still has a chance”.

De har redan släppt ett gäng plattor och ”Brothers” är deras senaste tillskottet i samlingen. Så för Guds skull, eller vem du nu än tillber. Lyssna. Punkt.

Jag bjuder som avslutning på deras livespelning på Abbey Road så slipper ni leta reda på den!