Musiktipset | Text: Jonas

Jag, Johnny och Tomas tackar Blowsight för gästfriheten i helgen som varit. Vi hoppas att du gillade tatueringen Seb och om ni någonsin befinner er i Norrland kan ni räkna med att vi bjuder tillbaka på öl! Vi vill så klart även att ni läsare kollar upp bandet, och det nu! Läs mer på inkzine.se där Johnny har knappat ihop en fin intervju med bandet eller klicka på snabblänkarna här nedanför!

Foto: Musiktipset

Musiktipset | Text: Mathias

På 1500-talet flydde Gustav Vasa till Dalarna. De gjorde han rätt i, den skäggiga gubben.
2005 flydde Mathias Karlsson till Stockholm från Dalarna, utan skägg, men även här rätt beslut fast på andra grunder. Detta påverkade det vackraste landskapet i Sverige väldigt negativt då både kultur och näringsliv fick en rejäl smäll och hamnade i obalans.
Alla grinade, Gunde Svan vallade fel, bröt av en skidstav i ren frustration och när det var dags att åka en sväng med bilen hittade han endast sex nycklar. Panik!

Samma år skapades något som senare visade sig vara brutalt nog att återställa hela skiten. En ganska enkel lösning. Det räckte med att Alex Högbom ställde sig bakom micken och öppnade käften. Detta gjordes självklart tillsammans med Johan Haglund och Johan Kvastegård på gitarr, Tommy Haglund på bas och Jimmy Holmgren på trummor.
Tre av dessa herrar hade tidigare stått på scenen tillsammans med det lokala demobandet Metaphor, men valde att gå ytterligare några steg in i mörkret, skifta medlemmar och samtidigt passa på att byta namn till Spasmodic.

Nu, året 2010, gick dessa dalmasar in i studion och skapade en tredje demo, Mondo Illustrated. Något nämnvärt här är att Masse Broberg, även kallad ”Emperor Magus Caligula” från Dark Funeral bidrog med både text och en del sång.
Under denna inspelning gjordes en deal med skivbolaget Emrinc baserad på en av Spasmodics tidigare demos Carv Perfection. Resultatet blev en EP med melodisk döds gånger fyra som vi alla köper på releasedagen den 16 september.

Tracklist:
1. Cutting Room
2. Snip Snip Sweetheart
3. Carve Perfection
4. Self Starvation

Låten Carve Perfection kan vi redan nu lyssna på genom bandets hemsida. Samtidigt blir jag lite frustrerad då jag inte kan ge er Cutting Room, vilket tillsammans med denna fredag hade resulterat i att du skulle vara full innan kl 12.

Ni som bor i Stockholm bör ta er till Harry B James den 31:a oktober, träffa mig och se Spasmodic live.

Om det vore juletider hade jag även länkat in den här:

Musiktipset| Text: Isabelle

Med tanke på att mina tillhörande headphones till podden efter ett tag slits ut och de blir helt omöjliga att använda, passar jag även på att köpa ny ipod i samma veva, en svart shuffle är på ingång.. Har då en ipod för varje tillfälle, running, walking och en itouch för vardagligt bruk.. Hur social låter jag egentligen på en skala ?

Ligger med tanke på mitt musikmissbruk inte bara inne med ett par sketna små hörsnäckor från Apple.. Märket WESC, gör även riktigt schyssta headphones som jag varmt kan rekommendera!

Musiktipset | Text: Jonas

Galet bra intervju med sångaren samt gitarristen (??) i The Ghost Of A Thousand. Tom ger er bland annat drinrecept för Lazy Sangria och berättar om när han pissade på Ill Ninos turnebuss.

Musiktipset | Text: Jonas

TRJAs EP The Hell or High Water släpptes här i dagarna och är bandets egenproducerade skiva. Kanske är det en försmak för nya albumet som kommer nästa år eller så är det deras sätt att få vara ”in the spotlight” för vad jag hört så är bandet lite av divor. Sångaren har t ex en livvakt med sig på turne. De har hoppat av Warped Tour för att de tyckte de var för stora. De har på denna skiva en låt som heter Don’t Hate med textbit som ”I don’t sing enough for you – I don’t scream enough for you – I’m not anything – That’s the way it goes when you’re on top”. Det är som att bandet vill få sig ovänner.

The Red Jumpsuit Apparatus

Om vi bortser från småsaker och fokuserar på deras EP så är det som tidigare stabil alternativrock. Bandet kör fortfarande på den rock som gjort de så populära. Nytt denna gång är skrik och vrål som faktiskt fungerar när de väl infinner sig. Jag har annars svårt att ha en åsikt. Det är inte speciellt dåligt. Jag tycker sången funkar, de har skapat hyfsade melodier och låtar men det är något som saknas. Sången känns ibland blek, riffen sitter inte alltid som de ska och skivan känns tyst på nått sätt. Hade vi haft betyg på denna blog hade jag gett den två bänkar av fem möjliga.

Det här är The Red Jumpsuit Apparatus :

The Red Jumpsuit Apparatus började som ett lokalt band i Middleburg, Florida, sydväst om Jacksonville, enligt bandets officiella webbplats. Namnet, ”The Red Jumpsuit Apparatus”, valdes fram genom att placera slumpmässigt valda ord på en vägg och sen sätta ögonbindel på en medlem som fick välja ett par ord. Några andra namn de plockades ihop var ”Umbrella Ninjas” och ”Evil Slamina” (’Live Animals’ stavat baklänges). Bandet startades inofficiellt av Ronnie Winter och Duke Kitchens år 2001 efter att de hade spelat Blink-182-covers för en musikkurs. Officiellt bildades inte bandet förrän 2003.

Källa: Wikipedia

Musiktipset | Text: Mathias

Öppna mixern, kasta i en blandning av Cult Of Luna och Isis, tillsätt en del Paradise Lost och tryck på start. Vi har nu gjort en blandning som är i närheten av Ghost Brigade.

Med endast två plattor under bältet vågar jag nog påstå att denna finska kvintett fortfarande letar efter sitt sound. Däremot tror jag inte de behöver leta speciellt länge då de precis gigat flitigt på festivaler som Wacken Open Air, Party San Open Air, Graspop samt Hellfest. Detta plus några flaskor Koskenkorva måste ha gett dem en riktig spark i ryggen och känslan kommer vi definitivt känna av i kommande material.

Bandets senaste platta ”Isolation Songs” visar att de kan, och att de vill.
Vocalisten Manne Ikonen bjuder på en grym mix av skönsång och melodiska dödsvrål. Detta tillsammans med gudomliga gitarrslingor och nedstämda monsterriff dundrar jag näven i bordet och börjar dansa. Jag dansar inte vackert, men året är 2010, och då kallas alla former av rörelser för dans.

Jag har nedan valt att bädda in ”Into The Black Light” för jag vet att detta är vägen in till ditt svarta hårda hjärta. När denna dunkande sten slutar slå snabbt bör du även kolla upp ”22:22 Nihil” ”Lost In A Loop” samt ”My Heart Is A Tomb”.

Bra shit!

Musiktipset | Text: Jonas

Behöver jag beskriva bandet närmare? De är iaf här med en sprillans ny video till nya låten It Never Ends.

Musiktipset| Text: Isabelle

Australien, ett fantastiskt land, underbar natur, helsköna människor, och, Parkway Drive! ♥

Parkway Drive är ett metalcoreband från Australien som bildades år 2003. De tränade i sitt garage i hemstaden Byron Bay och gatan där garaget låg hette Parkway Dr. Parkway Drive som förkortas ibland pwd, har skapat ett namn i hardcore och metalkretsar. Deras första album ”Killing With A Smile” som kom ut 2005 slog igenom stort, och bandets karriär fick nu stora framgångar med intervjuer och tidningsomslag. De fick även ett namn utanför Australien och Epitaph signade bandet och de släppte albumet utanför Australien. Andra albumet ”Horizons” från 2007 och ”Killing with a smile” produecerades av Adam Dutkiewicz från Killswitch Engage. Deras tredje album ”Deep Blue” producerades av Joe Barresi (Queens Of The Stone Age, Bad Religion, Tool)

Källa: Wikipedia

 Musiktipset | Text: Jonas

Jag ger er, Shadows Chasing Ghosts. Bandet som startade 2007 i England och är aktuella med sin första skiva och även några Sverigebesök, t ex Moshpit Open i Nykvarn, Stockholm.

Shadows Chasing Ghosts

Skivan The Golden Ratio ger mig ett välbekant lugn. Jag kan glida in i musiken, som om jag hade hört allt förut. Det är nästan så att jag kan gissa mig till när nästa breakdown ska komma, när nästa skönsång ska börja och när de ska trycka igång de grymma vrålen.

Bandet använder sig välkända uppbyggnader av riff, melodier, trummor och sång. Som så typiskt för genren trycker de in asmånga hårda partier samt så många melodislingor som möjligt. Trots all detta igenkännande inser man snabbt att de har en stark förmåga till låtskapande, talangen är stor hos detta band. De har grym sång och vrål och riffen tycks vara oändliga på skivan och jag kan nästan ge en varning för allsång.

Tyvärr har vi nog alla hört detta förut, bandet har talang men tyvär är det inte helt orginellt. För att vara deras första skiva är det grymt, synd bara att den kom ut 5 år för sent. Tro inte fel nu. Det är en bra metalcore/screamo skiva att lyssna igenom. Det finns tydliga gränser mellan det hårda, mjuka och goda. Fyllt med riff för att göra den gitarrtokiga glad samt sköna refränger och tunga vrål.

För dig som gillar: Blessthefall, A Day To Remember, Yashin

Det här är Shadows Chasing Ghosts:

SHADOWS CHASING GHOSTS were formed in Essex in 2007 with Trey Tremain (Vocals), Danny Coy (Drums), Matt Jones (Guitar), Danny Green (Bass) and Damian Cummins (Guitar). In December of ‘07 SCG hit Outhouse studios (Enter Shikari, Architects, You Me At Six) and recorded their first 7 song EP (Never get a wolfs attention by pulling its tail)Since then they have been constantly touring bringing with them their explosive and unexpected stage presence and with their mix of razor sharp guitar work, body popping dance moves and sing along melodies. Shadows Chasing Ghosts are being accepted by every type of music audience. Shadows Chasing Ghosts have it all and there is still a lot more to come. Their expanding fan base is growing bigger and bigger every day, not just across the UK but internationally. The have worked hard enough to catch the attention of a lot of well respected record labels and a lot bigger bands.

Källa: Last.fm

Musiktipset | Text: Mathias

Självklart har även jag en mjuk sida. Faktum är att den kommer fram ibland. Inte ofta, men den finns där. 
Hittills har jag nästan endast tipsat om musik som mormor relaterar till satan. Hon frågar mig ofta varför jag bär tröjor där Jesus hänger upp och ned eller varför sången låter som en motorsåg? Hon är en kyrkans kvinna, älskar kungafamiljen och försöker förstå. All cred till henne!

Nu till Tiger Lou, egentligen Rasmus Kellerman. Han föddes någon gång på 1980-talet, ett jäkla bra årtionde, om du frågar mig! På senaste plattan ”A Partial Print” spelar Rasmus i stort sett alla instrument själv samt levererar 100% av sången. Plattan i sig ger jag nog 3/5 proffstecken då den blir lite långdragen och får en att vilja ta livet av sig med en slö smörkniv, men visst har den sina stunder!

Det är inte nytt men det är så pass bra att årtalet inte spelar någon roll.
Skönsången efter fyra minuter får mig att vilja be alla jag känner om ursäkt.

Om ni gillar detta, kolla även upp låtarna ”The Less You Have To Carry” samt titelspåret ”A Partial Print”.

Peace!