Tyskt metalcore band som kan liknas med band som Remembering Never och några delar As I Lay Dying. För dig som gillar vrål och musik med tunga partier.

THE HANDSHAKE AFFAIR

Och vad är detta? Ytterligare ett post-hardcore band från Italien? Jo, det stämmer. Spagetti och metal är tydligen något som landet är bra på. Måste vara all sol och god mat som får alla killar att vilja vråla och slå på instrumenten.

ALBTO kan vara något för dig som gillar Intohimo och liknande band. Tyvärr så har de enbart släppt en ep på tre låtar men allt verkar mycket lovande!

Äntligen är We Are The Oceans nya skiva släppt. Bandet som enklast kan beskrivas som Englands Alexisonfire kommer ut med ny energi och har tagit många steg i utvecklingen sedan deras första EP. Skivan har en helhet som är ovanligt bland debutanter, de innehåller sång som är riktigt bra och vrål som har en härligt skrovlighet. Musiken håller även den en väldigt hög nivå.
We are the ocean har förvandlat en lovande EP till en superb fullängdare och ett måste att lyssna på! Enda nackdelen jag ser med denna skiva är just att de är väldigt lika Alexisonfire.

Dagar som denna lyssnar jag inte på lika skrikig musik. Här i Härnösand har det först snöat tokmycket och sedan blivit galet kallt. Istället tar jag det riktigt lugnt. Hörlurarna på och The xx 2009-album xx tar över min värld. Jag tänker låta musik tala för sig själv, Islands och VCR rekommenderas starkt! Ett grymt avslappnat album. De ser ut som de gör men vem lyssnar på musik för att titta på själva artisterna egentligen? I don’t.

The xx - xx

De flesta som kommer hit vet nog att denna sida fokuserar på tatueringar och galet vore väl annars om inte vi gjorde detta?

Många band har galna fans och Every Time I Die är inte sämre dom. På deras myspace kryllar det av tatueringar från fansen. Här kommer ett urval, resten kan ni se här:
http://viewmorepics.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewPicture&friendID=17376557&albumId=1284473

Text från WE´REWOLF från skivan The Big Dirty

En grym tatuering med text från låten DEPRESSIONISTA.

..och en till på samma tema.

Vet ni av några coola tattoos med inspiration från musikvärlden?

Att ett hardcoreband skulle ta sitt namn från en tecknad tv-serie för vuxna (gatan där The Simpsons bor) kanske inte är bland det vanligaste. Som tur var slutade "plagiatet" där då de leverarar tung melodisk hardcore med förmodade influenser som Boysetsfire, As I Lay Dying, All That Remains och liknande.

Albumet Almost Home släpptes under september 2009 och lyckas med att knuffa bandet ett steg längre fram i täten genren. Skivan innehåller många godbitar ur hardcoregenren men även några låtar som är väldigt melodiska. Kanske näst intill mainstream över dem. En sådan låt är "We’re Always Losing Blood" och kan fungera som ingång för dig som inte gillar hardcore till fullo. De hårda partierna har då inte Evergreen Terrace tappat på utan där spinner de på sina tidigare spår från förgående album. De leverar hårda låtar som har ett snäpp bättre produktion och låtskrivning sedan tidigare. I mina öron är detta deras bästa skiva hitills.

Evergreen Terrace

Vi slänger upp ett till Italienskt metalcoreband, denna gång Upon This, Dawning. Killarna blandar friskt i sina låtar och kallar sin egna musik Post-Core, Metal och Screamo vilket jag tycker kan sammanfatta detta väldigt bra. De har en liknande musik som Ms. White men mycket mer skrik och avgrundsvrål men även partier med influenser från äkta amerikans collagerock. Om man ska vara hård så är det egentligen äkta Post-Hardcore…

Gillar ni som jag när man bli riktigt överraskad över ett nytt band? Sådär att man inte fattar eller visste att man gillade genren ens? The Parlor Mob är verkligen ett sådant band.

Bandet kommer från New Jersey, USA och hette tidigare What About Frank?. För tillfället ligger de på Roadrunner Records som har många kända hårdrocksband, t ex Slipknot, Kiss och Killswitch Engage.

The Parlor Mob har ett sound som påminner om band som Led Zeppelin, Wolfmother eller Year Long Disaster. Alltså inga band som egentligen dyker upp på denna blogg om ni läst tidigare. And You Were A Crow är en välskriven skiva, mycket tekniska partier med skön hederlig rocksång. Skivan är en sådan som lätt skulle passa in en 70 eller 80tals film och göra dess soundtrack bättre.

Ge denna skiva en chans ifall du gillar lite äldre rock och har ett dille på skön sång och gitarr.

Lyssna på: Can’t Keep No Good Boy Down och Bullet

De flesta som lyssnar på hardcore/metalcore eller något annat hyfsat skrikigt känner redan till Converge men ibland missar man aldumreleaser, därför påminner jag om Axe To Fall.  Om de var hårda tidigare, så är de hårdast nu. Det här albumet skulle kunna vara det bråkigaste som släpptes under 2009!

I många recensioner kan du läsa att de har en ny mognad… vad nu det ska innebära. Men musik är på en helt ny nivå! Som musiker har de definitivt kommit längre. Uttrycket Ordning är bara till för idioter, genier behärskar även kaos stämmer bra in på det här albumet. Gitarriffen tar slut innan de börjat och taktarter ändras mest hela tiden. Det är helt omöjligt att lista ut vad som ska händer nästa taktslag, i varenda låt! Glöm inte andas när du får chansen, själv håller jag andan utan att tänka på det.

Grabbarna verkar dock inte vidare uppåt. Texterna är riktigt mörka och kan få vem som helst att se sig om efter föremål för sina mest destruktiva beteenden.

Tänker du lyssna på det här albumet rekommenderar jag att du gör det hela vägen. De två sista skiljer sig rejält från de övriga och tur är nog det, du kommer behöva avtända efter adrenalinkicken som är Axe To Fall.

Converge - Axe To Fall

Med låtar som In A Jar, Sink t ex lyckas Brand New skapa ett sound som får dig i början att vilja höja din tändare (eller mobil) mot skyn och mysa med bandet. I andra delar av låten vill du hoppa upp och ner i en moshpit.
De har skapat en skön symbios mellan det hårda och mjuka. Två motpoler som hela tiden drar mot varandra. Man blir nästan utmanad av alla tempoväxlingar, alla svårtolkade texter och Laceys underbara vrål. Sångaren har möjlighet att en dag sjunga i ett indieband och nästa i ett riktigt hardcore/punkband.
Texterna är poesi, fri för alla möjliga tolkningar och för dig att skapa en egen historia till varje låt. Musiken är lugn i stunden och kaotisk i evigheten. Sången är mjuk som dun i en kudde men när du vänder dig landar du på ett cementgolv.
Skivan var en av 2009 års bästa skivor, enda mindre bra med denna skiva är att jag vill höra fler hårda partier.

Brand New - Daisy