Övning ger färdighet, detta gäller även (och kanske i synnerhet) teckning, det finns så oändligt mycket att lära sig om skuggor, konstnärsmaterial, färgblandningar och så vidare.  Jag har tecknat och ritat så länge jag kan minnas, gått från huvudfotingar och leende solar till tattooflash och demoniska oljemålningar. Det gäller att ligga i och ha en vilja att utvecklas om man vill slå sig igenom! Nu har det dock varit en liten paus i tecknandet, jag håller på att montera upp alla arbetsprover på kartongark, har sökt till Dômen Konstskola här i Göteborg och nästa anhalt blir KV Konstskola. Målet är att komma in på målerilinjen, så förhoppningsvis kan man titulera sig själv som konststuderande till hösten!

Jag funderade länge och väl om man skulle våga ta med en het man’s ruin-brutta bland tecknigarna som ska lämnas in, men bestämde mig för att det kanske kunde vara bäst att låta bli. Inte bara för att det är ett ganska ’utmanande’ naket motiv, men även för att old school-stilen redan är en ganska bestämd stil och man ska helst visa upp något helt eget (även i stilväg) när man söker in på skolan. Visst är min femme fatale originell med starka drag av min egen tecknarstil, men jag tror att jag spar henne till framtida bruk istället. En del av den rödhåriga skönheten finns även med i min header-bild här på bloggen, hon kikar blygsamt fram över min axel! En dag ska jag kanske bära henne någonstans på kroppen, där hon får ustråla sin mystik och förmåga att leda män i fördärvet. Men nog om henne nu! Jag har alltså sex stora kartongark att fylla med teckningar, turligt nog har jag fått ihop en redig knippe med konstverk som jag är nöjd med. Utöver vanliga stilleben, krokier och annan vardagsmat ska jag ha med några ’flash’-bilder också, bland annat en liten ankare i färg och en sockerskalle med rosett på huvudet. Mer eller mindre vanliga tatueringsmotiv. Jag kan inte låta bli! Det går inte att dölja passionen för tatueringar!

Då var det dags för min första färgtatuering. Motivet skulle bli en cupcake med en döskalle på. Ett motiv som tillsammans med avbildningar av vanliga muffins verkar ha blivit ganska populärt i takt med att intresset för knäppa och udda färgtatueringar har vuxit fram. Lite knäppt och lite gulligt med en döskallemuffin, symboliken skulle vara något i stil med att man inte ska låta sig luras av det söta yttre, jag har en mörkare sida också. Moahaha!

Då så. Vem är duktig på färgtatueringar? In på Google, söka efter studios i Göteborg. Hittade ett antal som verkade intressanta, men fastnade sedan för Marika’s arbeten; Buzzstop 28 fick det bli!

Med en utskrift på muffinbilden i väskan satte vi (jag och min respektive) oss på femmans spårvagn som skulle ta oss ner mot Lilla Bommen. Studion ligger på Kvarnbergsgatan. Fasaden ser inte så värst tilltalande ut, en halvsunkig byggnad bland alla andra. Det gav en skum känsla när man väl stod utanför dörren; som om man vore på väg in i en rökig biljardhall där alla tuffingar håller till. Men duktig som man är bär man med sig ett antal kloka uttryck i hjärtat; ”Döm inte hunden efter håren”, ”Det är insidan som räknas” osv. Så jag svalde min nervositet och klev in. Väl inne tappade jag hakan; Det var litet och belysningen var dämpad i väntrummet, men så oerhört mysigt det var! Smakfulla gammaldags möbler, levande ljus på bordet och mycket att bläddra i medan man sitter och väntar på sin tur. Pricken över i;et var en godisskål med stora chokladpraliner i. Jag sänkte garden direkt och kände mig bekväm igen.

Tatuerandet var i full gång inne i studiodelen, surrandet från maskinerna fyllde rummet. Jag var inte den enda kunden som ville tala med Marika, en tjej hann före mig då vi ombads att kliva in i studion, samtliga tre artister hade händerna fulla. Rummet där magin med bläck, nålar och hud sker är även det smakfullt kitschigt inrett, det finns mycket att vila ögonen på och bli distraherad av när man har lagt sig under nålen.

I alla fall så frågade jag Marika ifall hon kände sig manad att anta ”utmaningen” med min lilla, dödliga muffin. Tyvärr så gjorde hon inte det, cupcakes lockade henne inte längre eftersom hon har gjort väldigt många sådana under sina år som tatuerare. Hon hänvisade mig till Felicia som också jobbar på studion. Lite snopen (med med förståelse för att konstnärer faktiskt kan tröttna på vissa motiv precis som band kan tröttna på att spela vissa låtar live, ibland behövs det variation) gick jag fram till Felicia och undrade om hon hade lust att bläcka mig. Det hade hon, så vi gick till ”bokningsrummet” eller vad man nu ska kalla den delen av studion för, och bokade en tid.

Innan datumet var inne hann jag dock ändra mig vad det gällde motiv, jag ansåg att en hyllning till min hund fick gå före döskallecupcaken, är man inte rik så får man gör vissa prioriteringar. Jag mailade Felicia med med en ny skiss och undrade om det gick bra att byta motiv. Det var inga problem, skönt nog.

Dagen D var en kall och snöig dag, och det var skönt att dyka in i värmen i studion och plocka åt sig en chokladpralin. Felicia tog emot mig direkt och vi kom överens om motivet och placeringen. Skissen hade jag fått hemskickad någon dag före tatueringstillfället så att jag hade möjlighet att säga till om jag var missnöjd med något, ville göra någon ändring eller tillföra något. Det ville jag dock inte utan fastnade direkt för den nya versionen av min skiss med en hjärtformad namnbricka som hänger från en rosett.

Jag blev bjuden på kaffe men tackade nej då jag är mer av en iskaffeperson än ett fan av varma drycker. Så vi körde igång; tatueringen tog ca. 3 timmar att få på plats och jag hann ha en riktigt trevlig pratstund med min gaddare.

Färgtatueringar gör mer ont än black & grey kunde jag konstatera då, i alla fall så gjorde den här det, förmodligen på grund av alla olika nyanser som man måste få till i motivet; man kör över den tatuerade huden flera gånger. Vill man vara fin så får man lida pin, heter det ju! För att sammanfatta upplevelsen gör jag en liten recension/betygsättning på de olika faserna i hela proceduren, från första intrycket till resultatet på huden.  Här har vi dom olika punkterna som jag synar, och vad det är jag betygsätter;

·         Första intrycket av studion, UTIFRÅN sett; Hur inbjudande studion ser ut.

·         Studion i helhet; Hur hemtrevligt och väl inrett det är INNE i studion.

·         Renlighet & hygien; Hur välstädad lokalen var.

·         Bemötande; Hur trevlig och tillmötesgående personalen var i sin helhet.

·         Eftervårdsråd; Hur väl informerad man blev angående eftervårdsrutiner och andra skötselråd.

·         Resultat; Hur bra tatueringen blev.

Buzzstop 28 vid Lilla Bommen får följande betyg av mig;

·         Första intrycket av studion utifrån sett; 2/5

·         Studion i helhet; 5/5

·         Renlighet & hygien; 5/5

·         Bemötande; 5/5

·         Eftervårdsråd; 5/5

·         Resultat; 5/5

Nästan full pott med andra ord, jag återkommer gärna till den här mysiga lilla studion med sina oerhört duktiga tatuerare. Det är högst troligt att min nästa färgtatuering blir till där!

Resultatet!