De fyra unga grabbarna i Falkenbergs-bandet HelloandSo lirade på Harry B James för en vecka sedan och Inkzine var på plats. Bra musik och en öl på en tisdagskväll kan aldrig bli fel. Harry B James lilla scen var ingen match för grabbarna i HelloandSo.
Med en grym publikkänsla, på ett avslappnat sätt, sätter Yatta tonerna och fångar varenda rockares uppmärksamhet på stället, som sitter och avnjuter en öl denna kväll. Efter att fått höra både gamla och nya låtar, hör vi avslutningsvis Andy ropa ”Tack som fan globen!” och låten Pete drank Absinth drar igång.

Trots att det inte var överdrivet mycket folk på plats, var det en bra stämning och grabbarna tycktes inte hålla igen för det. Kvällens arrangörer är även värda att nämna, nämligen Klubb Dislocated, det är genom dem ni kan få chansen att visa upp just ert band på Harry B James, deras säregna koncept är värt att läsa om på deras hemsida. Efter en bra spelning körde Inkzine ett gäng blandade frågor med grabbarna i HelloandSo som resulterade i följande:

Yatta: Sång/gitarr Pete: Gitarr Andy: Bas Rojder: Trummor - Foto: Jas

Hur gick spelningen tycker ni?
- Det gick fantastiskt bra faktiskt, skitkul!

Så, vad tycker ni om oss Stockholmare?
- Det är lite blandade känslor. Vi har träffat en del läskiga personer och en del bra personer, det känns som om Stockholmare är antingen eller, utan något mellanting. Fast mestadels har dem varit väldigt bra såklart.

Men hur länge har HelloandSo funnits och vad är förklaringen till det genuina bandnamnet?
- Haha! Vi har funnits i ungefär sex år och förut hette vi PartOne. Jag fick ett sms när jag satt på flygplatsen i London där det stod: ”Vi ska byta bandnamn till HelloandSo och om du inte svarar på detta sms, så byter vi direkt, oavsett vad du säger!” Och så blev det ett nytt bandnamn, berättar Yatta. Det finns ju inget annat bandnamn som är likt vårat, så det är jävligt bra när man exempelvis söker på YouTube! ”Hallå så” är ett uttryck som otroligt många i Falkenberg använder sig av hela tiden, vilket gör det rätt klockrent.

Om man vill se er i sommar, vart ska man åka då?
- Åk till Halmstad imorgon! (Alla skrattar) Det är faktiskt den enda spelningen vi har inbokad än så länge, vi ska spela in album i juli nämligen och det tar upp i princip all vår tid.

Härligt! Vad ska ni själva göra i sommar, bortsett från musiken?
- Vi ska grilla, skejta, dricka öl, bo i studion som ligger jämte en golfbana – så vi kanske ska ta och lära oss att spela golf! Vi har inga pengar direkt så det blir en ganska lugn sommar.

Låter som en ganska bra sommar ändå. Men vem av er står för låtskrivandet?
- Andy (basisten) lägger oftast grunderna, men allt slutmaterial och själva låtskrivandet är vi alla inblandade i. Vi vill såklart att hela bandet ska kunna stå för våra texter när vi lirar.

Vart kommer all inspiration ifrån då?
- Vi tänker väl typ ”Nu MÅSTE vi skriva en bra låt” och så koncentrerar vi oss som fan…
Efter lite diskussion säger Pete följande kloka ord:
- Inspirationen kommer ju från allting som händer varje dag, allt från vänner, till festande och liknande. Det får jag inspiration av i alla fall. (Grabbarna håller med och ger Pete lite positiv cred för orden)

Deras t-shirt finns att köpa på gig. Foto: Jas

Vad har ni för tips för den om vill lyckas inom musikbranschen, hur gör ni?
- Ragga upp Jasmine på Inkzine! Och gör något man kan stå för och kör fullt ut på det! Så kör vi i alla fall.

Haha! Sist men inte minst grabbar, hur är det med  tatueringar och piercingar?
Yatta drar lite i sin läppiercing och sedan utbrister ännu ett härligt skratt från hela gänget följt av:
- Vi är fattiga på tatueringsfronten och söker gärna sponsorer som vill kladda på oss! Det får bli i princip hur fult som helst!

Men någon tatuering har ni väl?
- Haha! Inte en enda faktiskt. Vi är oskulder, på den fronten.

För er som missade giget med killarna som är  helt otatuerade och grymt härliga, kan jag starkt rekommendera er att springa på nästa gig. Det var ren underhållning, med oseriöst och roligt mellansnack – men seriöst bra låtar. En riktigt skön stämning helt enkelt. Jag tror definitivt att framtiden är ljus för detta band och jag gick hem med en snygg t-shirt samt ett glatt humör, efter att ha skrattat en hel del med grabbarna.

Nu när ni har lärt känna HelloandSo lite bättre, tycker jag att ni borde kolla in deras myspace, skriva en rad och lyssna på deras nya singel ”All my mistakes had boyfriends”. Ni kommer direkt till deras MySpace genom att klicka på ikonen nedanför.

Många i Sverige vet inte vilka bandet Blowsight är. Däremot desto fler ute i Europa. Det finns många hårt jobbande band i vårt långa land och de 4 killarna i Blowsight är inte ett undantag. Från Stockholm, fostrade av den kalla ölen på Medusa så kör de sitt eget lopp. De beskriver sin musik som ”popmetalpunk”, vilket verkligen stämmer. Deras energiska uppträdanden, glada humör och sköna attityd avspeglar sig i musiken. InkZine har träffat killarna och slängt en påse med frågor till Nick, sångaren i Blowsight.

Nick, mötte deras förra basist Flavia Canel, (tidigare i Drain STH) på en fest utanför Stockholm i någon liten sketen rockklubb och började snacka musik på högsta nördnivå. Det märktes snabbt att de hade samma influenser och möttes tillsammans med Fabz (trummor), Sebs (gitarr) upp efter några veckor i en replokal, jammade fram lite idéer på låtar, och på den vägen är det. För drygt två år sen hoppade Mini in på bas istället. Blowsight körde auditions i sann Idol-anda, Mini kom in och körde helt sjuka grejor på bas.

- Antagligen inget vi kommer ha användning för i vår musik, men han klickade svinbra med oss och han har nu blivit en av mina absolut närmsta vänner. Berättar Nick.

Hur kommer det sig att ni började lira den musik ni lirar?
Blowsight’s musik är som en smältkittel av alla i bandets favoritmusik, oavsett om det är Metallica, Queen, My Chemical Romance eller Testament – allt får plats. Även om det inte hörs markant så använder vi oss ofta av ord sammansatt med andra bands ”trademarks” – man hör ofta dom andra säga ”Nicke, kör mer Deftonesackord här i refrängen”, eller ”Fabz, prova lite Vinnie Paul-gung här”. Säkert många bandmedlemmar där ute som känner igen sig i det. Vi har alltid sagt att om någon i bandet inte diggar en låt så skrotar vi den – alla ska vara stolta över materialet och so far, so good!

Ni har ju nylanserat er platta ”Destination Terrorville” och turnerat runtom i Europa på sistone, hur har ni mottagits?
Ja, vi släppte plattan först själva, men ett tyskt bolag blev sålda på soundet och släppte den – då vi även fick chansen att byta design på omslaget från ett mindre deppigt till ett som passade musiken bättre. Så första utgåvan kommer snart bli världens raritet! säger Nick och skrattar.

Skivan har fått skitbra recensioner och folk verkar ha sina personliga favoriter på plattan, vilket är kul att inse – att det inte finns en självklar hitlåt på skivan, alla vi möter nämner olika titlar. Det är också mäktigt att åka runt i lite mer otippade länder, t.ex Schweiz, Luxemburg och Nederländerna, och se folk i publiken sjunga med i låtar, ibland låtar vi inte ens givit ut ännu. I vissa städer i Tyskland kan vi knappt gå nerför gatorna utan att bli påhoppade med penna och autografblock. Det är lite weird, men jävligt kul.
Tidigare i år var vi även ute en vända med Kottak, ett amerikanskt band med James från Scorpions på sång, och det slutade med att ett gäng Blowsightsupportrar följde efter oss på hela turnén och dök upp på varje konsert. Så något rätt gör vi nog i alla fall!
Det tråkiga är att vi låtit Sverige hamna lite i bakgrunden pga alla städer vi inte spelat i. Vi har i däremot några gig planerade i Sverige snart. Det är alltid skitkul att spela på hemmaplan.

Hörde även nåt om att ni skulle öppna för Scorpions?
Ja, James gillade oss live så pass mycket att han propsade de andra i Scorpions att låta oss öppna för dom i Tyskland, vilket var helt surrealistiskt – att gå upp och spela inför 700 kids ena dagen, och en vecka senare stå inför 18.000 personer är nog bland det sjukaste jag gjort i hela mitt liv. Däremot måste jag erkänna att jag älskar det intensiva och intima som kommer med mindre ställen – att kunna vara så nära publiken som möjligt. Ibland är det frustrerande att på festivaler och större arenaspelningar att stå typ 7 meter ifrån första publikraden. Men jag tänker inte sticka under stolen med att arenorna är rätt magiska. Ett 20-minuters gig känns som 2 minuter. Är det det som kallas adrenalinkick?

Berätta om en pinsam händelse som skett under ert turnerande! Då får du nog fråga Mini istället – han är den som gör mest dumma grejer på turnéerna. Det KAN vara så att jag triggar honom att göra dumheterna, att springa naken i hotellkorridorer och på torg utanför ställena. Men kidsen gillar det, kamerorna kommer fram snabbt!
Det enda jag kan komma på var när jag och Sebs var uppe och sjöng med Machine Head, dängfulla under ‘Davidian’, varpå jag efteråt hoppar ned från scenkanten för att komma backstage igen, men lyckas slå emot mixerbordet. Deras ljudkille gav inte direkt det vänligaste leendet man kan ge, om man säger så. Sex månader efteråt träffade jag Phil från Machine Head igen, och det första han säger är ”Hey man HOLY SHIT you were drunk the last time I met you!”

Hur kommer det sig att ni gjort en cover på ”toxic” och ”poker face”?
Jaa du, vafan, det är ju bra låtar? Vi började jamma på Toxic precis när den började spelas på radio, och provade att slänga in den i låtlistan på en spelning i Göteborg. Roligt nog reagerade alla, oavsett om de hade Green Day eller Slayer-tshirts på sig, positivt på covern. Jag tror inte jag har träffat någon som ärligt kan säga att den låten inte är välskriven. Ska vi snacka Poker Face så är det ju bara att lyssna på riffet i bryggan på Gaga’s version – visst är det väl ett typiskt thrashriff?! Evil stuff! Gaga är lite som en pop-världens Marilyn Manson. Vi behöver lite folk i samhället som chockar på ett intelligent sätt och är lite outrageous. Normen är blasé! Att hon sen dessutom personligen godkände vår cover och gav den tummen upp var ett stort erkännande!

Hur ser det ut i framtiden? ska ni in i studion och spela in nåt nytt material?
Yes, vi är i studion as we speak! Vi har spelat in 20 låtar och försöker komma överens om vilka låtar som ska med och vilka som ska bort. Nya materialet känns mer upbeat, mer punkigt och mindre såsiga riff. Inför förra plattan var jag i en rejäl depression och mestadels av låtmaterialet doftade därefter. Nuförtiden känner jag mig mer positiv och gladare, och det märks på nya låtarna. Många av texterna handlar dock om att komma ur depressioner och att tänka individuellt, att inte stöpas i en form och att undvika hela lämmeltåget som så många verkar välja att haka på. Personligen hoppar jag hellre från en bro ikväll än att följa med den strömmen.

Foto: Franz Scheperz

Har ni någon ny singel ute?
Ja, vi kunde inte vänta med att visa en ruffig version av en av de nya låtarna – Bandit For Life heter den och kan nog klassas som en av de nya låtarna som har mer upbeatkänsla i sig. Vi framförde den för första gången i Sverige när vi headlinade East Festival här i Stockholm för 2 veckor sen, och folk i publiken went nuts och gjorde en rejäl wall of death i introt! Sverigesupportrarna är lite mer svårflörtade så det var ballt att se. Den är även en av de mest önskade låtarna på Bandit Radio just nu, vilket är kul som attan.

Vad har ni för relation till gaddningar & piercingar?
Jag plockade upp tatueringsgrejen så sent som förra året, och är redan hooked. Fabz har några sen tidigare, men för mig tog det lite längre tid. Jag var en sån där som behövde vara 110% säker. Sen fick jag ett ”skärp dig och kör!” från min helgaddade kära vän Ida, så den första blev på höger överarm, en dedikation till isländska sångerskan Björk, ett brinnande hjärta med texten ”All Is Full Of Love”. Klara Hag på Swahili Bob’s vid Bondegatan gjorde den. En helt otrolig tatuerare med en newschoolstil som jag fullkomligt älskar – att Klara sen är en grymt cool person gjorde inte besöket direkt sämre. 5 minuter efter att den första var klar så bokade jag ny tid och var tillbaka i stolen två dagar senare. Då blev det en på vardera handled, ”Life” och ”Death”, som visar var jag står rent ideologiskt – det finns inget innan livet och det finns inget efter döden enligt mig.

Daniel Norin på samma ställe ordnade dom och även den senaste tatueringen jag gjorde på vänster underarm, en klassisk oldschool-svala med ett ljus i näbben. Det är märkligt med gaddningar – det första jag ser när jag kollar mig i spegeln efteråt är inte den nya tatueringen, utan all naken hud runtom den – ”Jaha, vad ska man fylla i den där ytan med då!?”. Mini har inga tats men har börjat gå lös på piercingar, en tredje i underläppen är på gång. Undrar vad i allsin dar hans stackars mor kommer säga..

Någon av er som har planer på att gadda sig snart? i så fall vad? och hos vem?
Ja, varje gång någon fyllt år så har det poppat in presentkort till Swahili Bob’s, så alla är på gång. Jag är på gång att bygga ut Björktatueringen, Mini kommer på knäppa idéer till sin debuttatuering hela tiden och Sebs verkar vilja köra en Skully (Blowsight’s maskot). Jag vill göra en lite skruvad version av Corpse Bride och tänker absolut låta Klara göra sin grej igen som hon gör så bra. Jag älskar hur hon jobbar med starka färger. Tror inte hon missade en enda färg på den hon gjorde på mig.

Slutligen så vill jag bara säga att Mini är skyldig mig en öl, vad ska ni göra åt saken?
Vi har sagt att han inte får lyssna på den där skitmusiken fusion en enda gång till förrän han bjussar tillbaka! Smit bara förbi Medusa Bar så löser vi det här en gång för alla, goddammit! avslutar Nick med ett skratt.

För att lyssna på Blowsight, följa deras turnévideos och mycket mer. Klickar du på länkarna till Spotify, Myspace, Youtube här nedan. I galleriet kan ni bläddra bland tatueringar och andra foton från bandet.

Det är mörkt, hårt och eroderat. Det är Corroded vi pratar om. Gänget träffades 2004 i Ånge, en mindre by i södra Norrland, inte allt för långt från Östersund. I de mörka granskogarna började Jens Westin, Peter Sjödin, Bjarne Elvsgård, Fredrik Westin och Per Soläng jamma tillsammans. De märkte snabbt att musiken som trädde fram var hård, tung och smutsig. Men det var inte förrän 2008 som de tillsammans med Patrik Frisk fick ihop plattan ”Eleven Shades of Black”, med robinson-låten ”Time and Again”.

De har kommit långt från att giga på ett släp utanför en Shellmack i Ånge, ständigt ute på turné, varit förband till självaste Whitesnake, Black Stone Cherry och Danko Jones. Nominerad i hela 3 kategorier för Bandit Rock Awards 2009 och mycket mer. De gick hem med priset för ”Bästa nykomling”.

Corroded

För att börja intervjun baklänges så undrar vi på Gaddad.se vilken fråga ni avskyr mest i en intervju? ”Vilka dörrar har det här med Takida öppnat för er?” Det har inte med Takida att göra, de är ju våra polare, det har ju snarare med bristen på fantasi att göra, jag menar det är väl inte så att alla band från Karlstad automatiskt får frågan ”vilka dörrar har det här med Vikingarna öppnat för er?” I övrigt inga likheter mellan Takida och Vikingarna vill jag bestämt säga, visst vi spelar musik, visst vi har gitarr, bas, trummor och sång men det är många band som har det. Säger Bjarne och fortsätter.

Om det inte hade stått Ånge som postadress på båda våra band så hade ingen gjort jämförelsen. För orten Ånge så är det sjukt kul och allmänt fantastiskt att det kommer två framgångsrika band från en så pass liten kommun. Och svaret på frågan som vi hatar är att det är klart att Takidas framgångar har hjälpt oss så till vida att band från Ånge förknippas med framgång. Nu har det ju blivit som så att band som kommer efter oss tröttnar på frågan ”-vilka dörrar har det här med CORRODED öppnat för er?” avslutar Bjarne skrattandes.

Corroded

Så, vilka roller har ni i bandet, förutom de uppenbara? Vi är som vilken dysfunktionell familj som helst där rollerna skiftar hela tiden, det beror på situationen vem som är pappa, mamma eller barn!

Vem av er är det som skriver låtarna i bandet? Hittills så har det varit Jens, Peter och Fredrik i och med att de har varit med i bandet längst och inför skivan ”Eleven Shades of Black” så var mycket av materialet redan färdigt när jag och Per hoppade med men inför uppföljaren så är det betydligt mer input även från oss. Vi ska faktiskt in i studion igen nu i mars, så en ny platta blir att vänta i höst/vinter säger Bjarne.

Corroded

Vad har det betytt för er att vara titel-låten i årets upplaga av Robinson? Robinson har inneburit att vi har fått en fantastisk exponering i en av Sveriges största kanaler på bästa reklamtid och vi har fått en behaglig ”Etablerat band”-stämpel på köpet. Vi sa redan när det blev snack om reklamen att vi ändå kommer att köra på som vanligt och inte hänga upp vår tillvaro på detta. Vi har fått den effekt vi hade tänkt med reklamen.

Enligt lite rykten så är det ju en stundande internationell lansering, vilka länder blir det och hur känns det? Jaså, internationell lansering säger du? säger Bjarne och ser lurig ut och fortsätter: hm, inget vi kan kommentera! Nä, det finns planer på internationell lansering och det har pratats mest om Tyskland i första hand, sen är ju givetvis USA ett mål i framtiden. Naturligtvis är det ju otroligt roligt!

Så, hur gick det till att ni fick skivkontrakt efter 4 år?
Hårt arbete, väldigt hårt arbete. Det är nyckeln till det mesta här i livet, vi är inte direkt något idolfenomen!

Corroded

Enligt dig Bjarne, vilken är den absolut tyngsta spelningen ni gjort? Det finns för många för att välja bara en, vi har ju spelat med ett gäng stora akter och däribland Whitesnake, men den grymmaste kanske ändå var när vi sålde ut Debaser Medis i Stockholm i December 2009. Vi spelade sist av fem band och det kändes helt makalöst att stå där framför 8-900 personer som sjunger med i låtarna.. och de sjöng dessutom med i även de gamla låtarna från tidiga demos, då märker man att folk gillar det vi gör!

Om ni fick välja vilket band/artist som helst, vem skulle lira innan er när ni äntrar globen? Jadu, AC/DC kanske? säger Bjarne och skrattar.

Så, är det viktigt med tatueringar när man lirar rock/metal? Nja viktigt kanske är fel ord, det gör ju ingen skillnad i själva musiken, säger Bjarne och funderar en stund innan han fortsätter. Men vänta! det kanske det gör ändå om jag är filosofisk, det kanske avspeglar sig i musiken ändå. Jag ändrar mig, JA! det är viktigt!

Vem har vad? Och var/hos vem har ni gjort dem? Jag har gjort mina hos Daniel på Peckas tatueringskonst i Östersund berättar Bjarne. Det är Daniel som har skissat efter mina förslag. Jag har ju snart täckt min vänsterarm och lite kladd på högerarmen samt vad och smalben. Resten av bandet har gjort lite hos han också. Daniel är ju ruskigt kreativ och konstnärlig så han kommer på idéer jävligt snabbt vilket är oerhört skönt!

Kommande gig:

29:e Jan – Bandit Rock Awards
5:e Feb – Enköping – Joar Blå
6:e Feb – The Cave – Stockholm
20:e Feb – Tivoli – Helsingborg

Här nedanför hittar ni länkar till deras album på Spotify samt Myspace, Youtube och Facebooksida:

Dead by April slog igenom ordentligt 2009 efter att deras låt ”Losing you” spelats i Expedition Robinson-reklamen. Därefter har de blivit signade av skivbolagsjätten Universal och släppt sitt första album. Men allt började på Myspace.

Kompisarna Jimmie Strimmell och Pontus Hjelm bildade bandet Dead by april som ett projekt i början av 2007. De började lägga ut lite låtar på Myspace och fick ganska snabbt en stor publik. Intresset för bandet växte och en efterfrågan att få se bandet live blev större och större. Från november 2007 har bandkonstellationen sett ut som den gör i dag.

Att bli upptäckta var inget killarna förväntade sig när de la ut de första låtarna på Myspace.
– Men alla forum där man syns ger ju såklart en möjlighet. Om man vill lyckas ska man vara väldigt aktiv och locka in folk på sin sida. Sen får man visa att man är unik och se till att ha en personlig kontakt med dem som gillar musiken, säger Johan Olsson.

Dead by April spelar, som de själv beskriver det, stor, hård och melodisk musik fylld av kontraster. Och det är också kontraster som just namnet Dead by April kommer från.
– Vår förra gitarrist kom på namnet. April är ju i många kulturer livets månad och då blir det ju kontraster mellan liv och död och alla tyckte att det passade bra eftersom bandet och musiken handlar mycket om kontraster, säger Johan.

Många har uppfattningen att det gick relativt fort när Dead by april slog igenom. Till exempel så vann de bästa nykomling på Swedish metal awards 2008 utan att ens ha släppt sin första skiva. Johan håller inte riktigt med.
– Det är kanske inte så många som vet det men hela 2008 gjorde vi väldigt många spelningar. Vi spelade bland annat på några olika festivaler och vi var med på Close up Made us do it-turnén med Dark Tranquillity och Engel, säger Johan.
Flera skivbolag kontaktade bandet och ville signa dem. Och i maj 2009 släpptes bandets första skiva, med ingen mindre än skivbolagsjätten Universal i ryggen.
– Vi väntade länge med att signa med något bolag trots att vi fick många erbjudanden. Vi ville att det skulle bli rätt från början och att det skulle vara ett bolag som ville satsa stort på bandet, säger Johan.

Framgångssagan till trots, har de ändå lyckats hålla båda fötterna på jorden och vara sig själva.
– Ibland kan man sväva iväg lite och själv inte gilla den person man visar tendenser till att bli men då hjälper det att tänka på vem man egentligen är. Jag har alltid känt en stor tacksamhet att få göra det jag gör och är själv en väldigt enkel person, uppväxt i en liten by i Skåne. Jag har ju till och med en stor skåne-tatuering på bröstet, säger Johan.

Johans hyllning till Skåne på bröstet är långt ifrån hans enda tatuering. En av tatueringarna, en tribal på högerarmen, gjorde han innan han fyllde 18.
– Jag kommer inte ihåg vad studion hette, tatueraren var inte alls bra och jag hade ett förfalskat intyg från mina föräldrar, berättar han.
Utöver det har Johan bland annat en tatuering som hyllning till sina föräldrar och en hel vänsterarm i black and grey. Även Jimmie Strimmell har hunnit med en hel del tatueringar. Bland annat har han texten Rocker tatuerad på magen. Den tatueringen är gjord av Kröli på Krölitattoo i Göteborg.
– Jag har flera som inte är klara än, men nu är jag sponsrad av Kröli så jag kommer väl vara helt täckt om några månader, skämtar Jimmie.

Johans nästa projekt är att han ska lasra sin tribal på armen och göra något nytt där och han har även planer på en ryggtavla. Något som Johan däremot aldrig skulle kunna tänka sig att tatuera är en delfin.
– Man ska väl egentligen aldrig säga aldrig man vet ju aldrig vad tio år eller ett vad kan göra, säger han.

Tatueringar och konsertbilder från Dead by April

Fakta om tatueringarna
Jimmie: Rosa rosen på halsen, kinatecknen och rocker-tatueringen på magen är gjorda av Kröli på Krölitattoo i Göteborg. Den blå rosen med Jimmies sons namn över och alla tatueringar på hans armar har Ulrich Winter på Bloodwork tattoo gjort.
Johan: Hela Johans vänsterarm är gjord av Tobbe på Built To Last Tattoo i Kristianstad. Det är även han som gjort Johans tatuering på magen. Hans tatuering på bröstet har Jonas på Gothenburg Classic Tattooing gjort. Han har även tatuerat en del på Johans högerarm. Rille på Sick Boys Tattoo har gjort det som är runtom tribalen på högerarmen. Rille har även gjort ikon-bilderna på insidan av hans arm. Knogjärnet och flaskan har Pontus på Alternativ Art i Sveg gjort och allt runt omkring det är gjort av Axel på House of Pain i Hässleholm. Mor/far-tatueringen gjordes av Kajsa på Bring It On Tattoos när hon var lärling där.

12►

De har gått från att vara relativt okända till att bli ett av Sveriges största metalband. Vägen dit har inte gått spikrakt uppåt utan de har också haft sina svackor. Men med en ny sångare och nyfunnen energi och glädje drar Sonic Syndicate snart ut på vägarna igen.

– Så länge man har kvar fötterna på jorden så är det bara att köra. Man får inte strömma iväg, leka rockstar och skita i sina fans. Utan fansen skulle vi inte vara där vi är i dag, säger Robin Sjunnesson.
För cirka sex år sedan bestämde sig bröderna Roger och Richard Sjunnesson och deras kusin Robin Sjunnesson sig för att bilda bandet Fallen Angels, och grunden för Sonic Syndicate var född. Två år senare bytte de namn och släppte sin första skiva. År 2006 vann bandet en talangtävling hos skivbolagsjätten Nuclear blast som tecknade ett skivkontrakt med dem. Sedan dröjde det inte länge förrän bandet från Falkenberg var ett välkänt namn i metalbranschen, både i Sverige och utomlands.

I mars i år offentliggjorde bandet att sångaren Roland Johansson skulle hoppa av. Bandet bestämde sig för att ta hjälp av radiostationen Bandit Rock för att hitta sin nya sångare. Många provsjöng med bandet och till slut föll valet på Nathan Biggs från England.
– Jag trodde aldrig att vi skulle hitta någon som skulle bli så tajt med oss andra under så kort tid som han faktiskt blivit. Personkemin stämmer perfekt och han har en förbannat bra sångröst. Dessutom hade Nathan många svenska tjej-fans efter sig redan första dagen i Sverige så han passar absolut hos oss, säger Robin och skrattar.

Men det är inte bara en bra sångröst och en del nya fans som Nathan bidragit med. Under en period hade medlemarna svårt att träffa varandra utan att bråka och det mesta kändes som en börda.
– Ett tag hatade vi i stort sett varandra, vi bara snackade skit och bråkade. Med det känns som om allt sånt försvann nu när Nathan kom in. Han kom in med ny energi och glädje och det känns till och med kul att repa nu för tiden, säger Robin.

Sonic Syndicate spelar, enligt dem själva, lättsmält metal som många kan lyssna på. Även de som vanligtvis inte gillar skrik och bröl.
– Man kan inte placera oss i ett fack. Vi har gjort allt ifrån smöriga ballader som spelas på MTV till nästintill death metallåtar. Vi gör vår egen grej och håller oss inte till någon speciell genre, säger Robin.

Alla medlemmarna i Sonic Syndicate hjälper till att skriva låtar. Robin tror att det faktum att alla har olika musiksmak och olika saker att inspireras av är det som gör att de får till sitt speciella sound.
– En väldigt stor inspirationskälla för mig är faktiskt vädret. Jag kommer ofta på nya låtidéer när det regnat en varm sommardag och solen steker mot asfalten så man känner doften av regn. Det finns fan ingen godare doft. ”Enclave” skrev jag när det snöade som fan utanför mitt fönster, berättar han.

Sonic Syndicate är som dig och mig.. fast överjävliga på att göra musik!

Sonic Syndicate har tidigare turnerat med flera andra stora band, bland annat Nightwish och In Flames. Nu i november åker de även ut på en Sverigeturné med Takida.
– Både Nightwish och In Flames har vi lyssnat på länge så det kändes ju lite konstigt att träffa dem och jobba med dem i stället för att vara 13 år och stå framme vid kravallstaketet. Turnén med Takida vet jag kommer att bli riktigt kul. Jag är ett fan sedan innan och deras nya platta rockar, säger Robin.

I januari kliver bandet in i studion igen men hur deras kommande platta kommer att låta vill Robin inte avslöja. Han lovar i alla fall att man fortfarande kommer känna igen att det är Sonic Syndicate man hör.
– Jag vill inte avslöja varken vilken studio vi kommer spela in i eller vem som kommer producera. Men jag har stora förväntningar på den kommande skivan. Det vi har skrivit hittills älskar jag. Jag tror att vi kan nå riktigt höga höjder med våra kommande album, säger han.

”Hyllningstatuering till Dimebag Darrell”

Har ni i bandet några tatueringar? Vem har vad? Och var/hos vem har ni gjort dem?

Robin: – Jag vet inte hur många jag har, de är ihopbyggda. Men än så länge så har jag två half-sleeves och en uppe på vänster överarm. Den sistnämnda är riktigt cool faktiskt, fast inte klar än. Det är en katt som river ihjäl en råtta, jag älskar katter, men hatar råttor. Den har Håkan på Lugnet Efter Stormen gjort. Sen har Räven på Tattoo Andy gjort ett hjärta med svalor och spindelväv runt. Resten av min vänsterarm har jag gjort under turnéer. Det finns ett parti på armen jag riktigt ångrar. Jag fattar inte ens vad snubben som gjorde gadden tänkte med. Men det ska min goda vän Rob Duphorn på Hillbillytwist Tattoo fixa till!!
Högerarmen är speciell för mig. Där har jag bara snygga motiv som jag älskar än så länge. Viktor ”Ninja” Mossby på DarkSideTattoo håller på med en sleeve på mig och än så länge så är halva klar. Den innehåller ett flaggskepp med banderoll som de står ”Daisy” i. Det är en memorial tattoo till min Mormor. Sen har jag en kamerarulle som de står ”Storebror” i som är som en hyllning till brorsan, som är en utav Sveriges bästa fotografer. Sen har vi gjort Jenna Jameson som tecknad seriefigur också! Kan ju tänkas lite konstigt, men jag har alltid velat ha en brud tatuerat, så varför inte ta en gammal idol som Jenna, haha? Lite spindelnät och fladdermöss finns även instucket! Jag är riktigt nöjd än så länge, och Honom borde alla boka en tid hos!

Nathan: – My first tattoo I got was when I was 18. It is a Cowboys From Hell ‘CFH’ logo tattooed to my lower stomach in tribute to guitarist Dimebag Darrell. I then started on a polynesian chest piece, I became a big fan of this traditional Maori style and expanded it onto my left shoulder and continued to work on a full polynesian sleeve with plans to complete it before 2010. All my tattoos to date have been completed by Laurence Stogsdill at Red Sea Tattoo, Manchester, United Kingdom.

Dennis på Darkside-tattoo tatuerar Karin

Karin: – Min första tatuering gjorde jag när jag fyllde 20 på min födelsedag. Den är på benet och föreställer en ros i black & grey och en drake som tillsammans bildar en G-klav. Richard Sjunnesson designade den åt mig och han som gjorde den är Tony på City Tattoo i Göteborg. Den andra jag gjorde var på vår USA-turné året efter. Vi var i New Orleans och hade lite tid över, så jag, Robin och Mike letade upp ett schysst ställe som heter Electric Ladyland. Där gjorde jag en väldigt enkel men fin vädur mitt i svanken. I början av året efter det, -08 lade jag till tribals bredvid min vädur och det gjorde Marcus Körling som driver Funnyfarmtattoo.se. Sedan tog det ytterligare ett år innan jag gjorde den som nog betyder mest för mig. I januari 2009 gjorde jag en av mina basar tillsammans med rosor på överarmen. Basen är i sin röda färg, precis som den ser ut och detta är också min enda tatuering med färg. Denna designade och tatuerade Marcus Körling på Funnyfarmtattoo.

Mitt senaste och nog mest smärtsamma tillskott gjorde jag också i somras. Tatueringen är över hela min högra sida, från höften och upp över revbenen. Det är ett par rosor och lite krumelurer. (Inser här att jag tydligen har en och annan ros på kroppen, men det är min favoritblomma) Denna tatuering gjorde Dennis på Darkside-tattoo i Hässleholm.
I framtiden är jag helt övertygad om att jag kommer skaffa fler tatueringar!
En sak jag har tänk på länge är att göra ett par basklavar, men jag har
ännu inte en klar design eller bestämt exakt var de ska sitta.
Sen kommer jag antagligen bygga på min arm ännu mer kan jag tänka mig.
Har man en gång börjat så är man fast haha!

www.citytattoo.nu
www.electricladyland.net
www.funnyfarmtattoo.se
www.darkside-tattoo.com

Robin: – Kanske inte som bandets image, eftersom inte alla i vårt band har det. Men de är absolut en image för oss som har tatueringar personligen. Jag menar, ända sen jag var en liten kid har jag velat ha två hel armar. Jag skulle inte kunna tänka mig att aldrig tatuera mig, de är liksom ”Jag” att ha tatueringar och piercingar.

Officiell hemsida: Sonic Syndicate

Tatueringar och konsertbilder från Sonic Syndicate